Från skit till lycka!

Dagen började fullständigt åt helvete.. När jag står i badrummet och fixar håret ser jag i ögonvrån hur någon står utanför mitt köksfönster och tittar in. Jag tittar tillbaka och personen försvinner. Klockan är tjugo över fem. Jag hör hur någon går in genom porten som är LÅST fram till kl. 06 och tänker att tidningsbudet är sent. Sen ringer det på dörren. Hur min hjärna tänker sen vet jag inte riktigt men jag öppnar dörren. Där står samma man som utanför fönstret. Jag blir alldeles kall. Han ber om ett glas vatten, jag säger "nehej du" och stänger och låser fort som attan. Hör hur någon går ut genom porten igen.
Går in i badrummet.. hjärtat slår läskigt hårt och fort i bröstet.. drar igen badrumsdörren om mig.. försöker fixa håret.. hjärtat slår... vet inte varför jag är så rädd egentligen. Nått känns bara väldigt märkligt. Öppnar dörren och tittar ut mot köksfönstret och killen är kvar.. vankar omkring och tittar.
Nu blir jag skiträdd.. helt ärligt. Jag blev alldeles tårögd... å ringer mamma... jag vet.. moget. Hon säger ring polisen vilket jag också gör... dom tar signalement och jag tror inte det tar mer än 15 minuter innan jag har en bil utanför dörren. Dom pratar lite med mig, jag följer dom mot garaget och sen tar jag bilen till jobbet... bussen har jag missat sen länge. Dom lovar att åka omkring i området och visa sig lite...
Jag var skakis rätt länge.. egentligen hände ju inget.. han gjorde inget... fasen var rädd man kan bli för inget. Fast det var ju egentligen inte inget heller. Typ.

På jobbet fick jag idag äntligen besked om min framtid på radiumhemmet! Dispensansökan kring min anställning gick igenom och jag får nu en fast tjänst! WEI! Dagen har gått från skit till klart bra!

Snart levereras min soffa och ikväll får jag somna i Anders armar, dagen gick från skit till lycka! Jag är glad!